28 maj 1927 (Moskva)
Originalets titel: Hankow and Moscow
Översättning: Per-Olov Eklund
Redigering: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Vad händer i Hankou nu? Vi kan bara gissa oss fram genom de fragmentariska telegram som Tass inte lämnar ut till pressen.
Vänsterguomindang fortsätter att idissla teorin om solidaritet mellan arbetare, bönder och borgarklassen under den ”nationella revolutionen” och rekommenderar arbetarna och bönderna att hålla på disciplinen – gentemot borgarklassen.
Kommunistpartiets centralkommitté (eller Guomindangs exekutivkommitté?) uppmanar fackföreningarna att sköta ”sina egna affärer” och överlåta kampen mot kontrarevolutionen till Guomindangs myndigheter.
Kommunistpartiets ledare, Chen Duxiu, uppmanar bönderna enträget att vänta på jord tills den yttre fienden är besegrad.
Från Moskva kommer varningen att inte skapa sovjeter ”för tidigt”.
Under tiden utövar imperialismen påtryckningar mot Chiang Kai-shek, och genom Hankous borgarklass utövar Chiang Kai-shek påtryckningar mot Guomindangs vänsterflygel.
Vänsterguomindang kräver disciplin och tålamod från arbetarna och bönderna.
Detta är den allmänna bilden. Dess betydelse är fullständigt klar.
Vad gör Moskvas ledare i dessa dagar? Vi vet inget om det. Men vi behöver inte tveka om att Moskva under inflytande från de senaste mycket oroväckande telegrammen från Hankou skickar råd dit med ungefär följande innehåll: ”Så mycket av den agrara revolutionen som möjligt”, ”så mycket av massorna som möjligt i Guomindang”, och så vidare. De kommunistiska ministrarna vidarebefordrar dessa råd till regeringen och Guomindangs styrelse.
På det sättet är arbetet i kommunistpartiet uppdelat i två delar: med hög röst bönfaller det arbetarna och bönderna att vänta, men tyst viskandes uppmanar de den borgerliga regeringen att skynda på. Men revolutionen är en revolution just därför att massorna inte vill vänta. De borgerliga ”radikalerna” är rädda för att skynda sig just för att de är borgerliga radikaler. Och istället för att få massorna att resa sig, istället för att ockupera jorden, och bygga sovjeter, förlorar kommunistpartiet tid med ofruktbara råd till båda sidor, enligt Martynovs okränkbara föreskrifter om de fyra klassernas block och att ersätta revolutionen med en medlingskommitté.
Det är helt oundvikligt att denna politik kommer att bryta samman. Om vi inte korrigerar den fort, direkt och resolut kommer sammanbrottet att ske inom den närmaste framtiden. Då kommer man att vifta med mycket papper, med Moskvas råd på, framför era ögon: ”Så mycket av den agrara revolutionen som möjligt, så mycket av massorna som möjligt i Guomindang.” Men då kommer vi att upprepa det vi säger idag: Sådana råd är humbug. Hela revolutionen kan inte göras beroende av huruvida Guomindangs räddhågade borgerliga ledning accepterar våra välmenande råd eller inte. Jag kan inte acceptera detta. Den agrara revolutionen kan inte genomföras med Wang Jingweis medgivande utan trots Wang Jingwei och i kamp mot honom.
Det är därför den första uppgiften är att befria våra händer, dra tillbaka de kommunistiska ministrarna från den nationella regeringen, uppmana massorna att omedelbart ockupera jorden och bygga upp sovjeter.
Men för detta behöver vi ett verkligt oberoende kommunistparti som inte bönfaller ledarna utan resolut leder massorna. Det finns ingen annan väg och det kan inte finnas någon annan.