Leo Trotskij arkivet

Leo Trotskij

Om optimism och pessimism, om det 20:e århundradet och om många andra ämnen


Först publicerad i Vostochnoe Obozrenie, 17/2 1901, men här hämtad från den ryska utgåvan av Trotskijs samlade verk band 20, vars engelska översättning återfinns i The age of the Permanent Revolution (Deutcher/Novack). Översättningen från engelska till svenska har gjorts av Kenth-Åke Andersson. Texten har digitaliserats av Socialisten.


I början av 1901 sammanfattade den unge Lev Davidovitch Bronstein, som ännu inte hade tagit namnet Trotskij, men redan levde i fångenskap i Sibirien, sin revolutionära inställning i en lidelse full invokation till det tjugonde århundradet. Trots förföljelse och tortyr, hävdade han att 'revolutionären förtroendefullt klappar på historiens port'. Gentemot filisterns hån om att 'det finns ingenting nytt under solen', svarar revolutionären som ser mot framtiden:
(Isaac Deutscher)

Dum spiro spero! (Så länge det fines liv, fines det hopp!) ... Om jag vore en av himlakropparna, då skulle jag se ner på detta dammiga och smutsiga klot med total likgiltighet ... Jag skulle skina över både ond och god ... Men jag är en människa. 'Världshistorien, som för dig, lidelsefrie vetenskapsman eller for dig, evighetens bokhållare, blott ur ett onödigt ögonblick i tideräkningen, är för mig allt! Så länge jag andas, skall jag kämpa för framtiden, denna strålande framtid, då människan, stark och underbar, blir herre över sin egen historias virvlande ström och leder den mot skönhetens, glädjens och lyckans gränslösa horisont! ... Det nittonde århundradet har på många sätt till fredsställt, men än mer gäckat optimistens hopp ... Det har tvingat honom att förlägga merparten av sina drömmar till det tjugonde århundradet. Närhelst optimisten konfronterades med ett obehagligt faktum, då utropade han: Vad! Och detta kan hända på tröskeln till det tjugonde århundradet! När han frammanade underbara bilder av den harmoniska framtiden, då förlade han dem till det tjugonde århundradet.

Och nu har det nya seklet anlänt! Vad har det fört med sig vid sin ankomst? I Frankrike - rashatets giftiga fradga (1), i Österrike - nationella stridigheter... i Sydafrika - ett litet folks rädsla för att trampas ihjäl av en koloss (2), och på självaste 'frihetens ö' - triumfsånger för krigshetsarnas segerrika lystnad; dramatiska 'komplikationer' i öst, de svältande folkmassorna gör uppror i Italien, Bulgarien, Rumänien ... Hat och mord, svält och blod ...

Det tycks som om det nya seklet, denna gigantiska nykomling, redan vid själva sin födelse skulle driva optimisten till total pessimism och medborgerlig nirvana. Död åt utopin! Död åt tron! Död åt kärleken! Död åt hoppet! bullrar det tjugonde århundradet, ackompanjerad av eldflammor och gevärsskott.
- Ge upp, du patetiske drömmare. Här är jag, det efterlängtade tjugonde århundradet, 'framtiden'.
- Nej, svarar den obeveklige optimisten. Du - du är bara - samtiden.

Antid Oto (Lev Davidovitch Bronstein)


(1) Refererar till Dreyfusprocessen.
(2) Syftar på boerkriget.